Jag har så mycket känslor inom mig men jag får inte ut dom. Mycket negativa känslor som kommer. Vet inte riktigt ibland hur jag ska bete mig.
Ibland känns allt så himla bra sen rasar allt & jag blir helt tom. Denna ständiga ångest. Man gör allt för att folk ska vara glada. Men vad får man tillbaka? Jag är för snäll! Och jag kan inte sluta med de. Men jag borde! Mår bara sämre...mitt liv är katastrof fast de inte syns & märks. Men mitt huvud snurrar av så mycket tankar.
Samtidigt ska man va en bra mamma & sambo!
Mina känslor rinner över!
Jag vill bara stänga in mig.

Nu har de gått en tid sedan jag skrev.
Vi bestämde för att ta ur spiralen för att försöka med syskon.
På första försöker lyckades vi blev gravida & vi var så glada!
Men efter 2 veckor kom en liten blödning & sånna hemska smärtor så jag uppsökte gyn i Falun och fick komma in på undersökning där de upptäckte att fostret inte låg i livmodern utan hade fastna i äggledaren så det hade blivit ett utomkvedshavandeskap, blev inlagd så operationen ägde rum dagen efter. Blev titthålsoperation. Kände mig ganska bra efteråt & lättad att de va över. Men jag är så besviken att detta hände igen. Varför kan de aldrig gå bra för mig?! Man blir så ledsen & besviken. Kommer vi våga prova igen?!

Att få barn är ju helt fantastiskt!
Men att bära på det & man måste titta sig i spegeln varje dag för att påminna sig att man verkligen är gravid.
Jag kunde aldrig ta in att jag vänta barn. Jag fattade lixom inte!
När han väl kom ut & skrek så tänkte jag bara "det är ju en bebis" men det kom ingen glädje. Barnet bara skrek & jag kunde inte trösta. Det blev bara en stressig grej för mig. Att inte kunna trösta sitt barn. Och han bara skrek!
Hela kvällen & natten skrek han. Barnmorskan fick ta han så jag fick sova 3 timmar. Och de fortsatte såhär i flera månader. Och jag var helt slut och så trött!
De tog flera månader innan vi fatta att vårt barn hade kolik. Alla pratar om att det är så mysigt & underbart att få barn. Men vart var mina känslor som alla andra hade? Jag kände inte så!
Och det är så hemskt när man tänker efter hur man kände för sitt barn under den första tiden. Men långt in så älskade jag honom mest av allt men av alla känslor runt omkring så var de svårt att känna dom där känslorna. Jag kunde inte förstå hur folk kunde skaffa fler barn. De där var de värsta jag gjort i mitt liv. Usch hur hårt de låter!! ? men de va så jag kände just då! Att en sån liten person Kunde komma in i vårt liv & styra & bestämma över oss!
Ja de va mycket känslor!

Nu har de gått 4 år & jag älskar min son otroligt mycket och jag gör allt för honom ?
Törs man skaffa syskon?
Kommer jag känna likadant igen? Tänk om jag gör det?? Ska jag utsätta mig för detta igen?
Men jag vill oxå känna den där känslan som alla känner när de får sitt barn. K Ä R L E K ??

Jag såg verkligen fram emot att skaffa barn & jag älskade att vara gravid. Men när jag fött ut honom så kände jag ingenting. Fast ändå gjorde jag de. Han bara skrek & jag kunde inte trösta honom. De fortsatte så hela kvällen & natten. Och även hela helgen. Jag var såå trött & slut. De fortsatte i flera månader med skrik & jag tyckte de va så jobbigt! Alla prata om hur underbart de va att få barn men de tyckte inte jag. Tyckte mest de va pest & pina. Men jag kämpade på. Till slut insåg vi att de va kolik pojken hade, stackarn! Men de va tuffa månader & vi besluta ganska fort att här blir de inga syskon.
Det är jobbigt när folk runt omkring inte förstår detta med kolik & hur kämpigt man har de i familjen. De kan aldrig förstå varför barnet skriker så mycket som de gör. De tycker barnet är jobbigt bara. Det va väldigt jobbigt för min del hur andra tog de. Ingen förstog! Den där jäkla koliken!

Idag är det exakt 11 år sedan jag tog studenten. Vad tiden går fort!
Men har hunnit med en hel del sen dess. Träffade min livs kärlek 2010 som jag förlovade mig med Augusti 2010 sen 2012 fick vi sonen Lukas! Nu är pojken 4 år!

Idag fick vi gå på studentskiva. Filip tog äntligen studenten :) Lukas kusin/gudfar!

Nu ska jag blunda lite & vakna upp till en härlig Lördag!

Ska försöka mig på en blogg igen ??